Klockrent

Klockrent

Klockrent

Anders Modig skriver om klockor och klockvärlden för Café.

IWC avslöjar sina hemligheter

1920-talsarkitektur för att göra framtidens klockor med traditionella rötter? IWC visar med transparens och med sitt nya Manufakturzentrum hur det ska gå till. Vill du själv se exakt hur det går till, är du inbjuden att åka till Schaffhausen.

Anders Modig  |  Publicerad 2018-09-03 18:00  |  Lästid: 4 minuter

Det första som slår mig är hur laboratorielikt det är. Vita och grå golv, vita grå väggar, vita tak. Personal i vita rockar eller grå pikéskjortor, kliniskt rent. Dammfritt. Generöst dagsljus därtill genom fönster från golv till tak, vilket suddar ut gränserna med den omkringliggande grönskan. Dock med skuggande tak så att det inte blir för ljust eller varmt som i ett växthus. Individuella arbetsstationer med koncentrerad tystnad blandas med hummande CNC-maskiner vars arbete med tusendels millimeter diskrepans avger en knappt märkbar doft av varm olja och metall. Med tanke på de emellanåt mikroskopiskt små delarna som ingår i ett urverk kan maskinerna som oftast är 2-3 kubikmeter stora tyckas överdimensionerade, men det är vad som krävs.

Efter 21 månaders byggande och ytterligare ett halvår för att få allt på plats Förra veckan slog IWC upp portarna till sin nya fabrik som har kostat ungefär 400 miljoner kronor att bygga. Och du är en av de inbjudna, borta är det hemlighetsmakeri som alltför ofta omhuldas av urmakare. Här, i en 139 meter lång byggnad ett stenkast från märkets högkvarter i Schaffhausen, kan du på närmast Lennart Nilssonskt maner följa hur en klocka blir till. Från råmaterial i form av meterlånga, runda stänger av stål, titanium, ceratanium och guld till färdiga klockor i IWC:s sex familjer: Pilot, Aquatimer, Portugieser, Portofino, Da Vinci, Ingenieur.

Från vänster: Portofino IW516401: 132 000 kronor. Pilot IW501004: 140 000 kronor. Portugieser IW510212: 101 000 kronor.

Klockor på Haute Horlogerie-nivå är dock till genom en blandning av maskinellt arbete och handarbete.

– Ta stensättningsmaskinen eller oljemaskinerna – du kan aldrig ha samma precision för hand, säger Christoph Grainger-Herr, IWC:s VD sedan 2017. I välsnittad grå, diskret mönstrad, tre-delad kostym; löjligt vältränad, jordnära och avslappnad är han en representant för den nya tidens VD:ar i klockbranschen.

Amerikanska och japanska rötter syns i LEAN-organiserade, effektiva processer.
– Vi har den senaste maskinteknologin, mätsystemen och kvalitetskontrollen, bland annat med våra helautomatiserade urverkstest. Men andra steg som bringar liv till urverket, till exempel när du polerar och dekorerar med perlageeller geneva stripes– då kan ingen maskin slå det mänskliga hantverket – man måste ha en balans av båda, fortsätter han.

Christoph Grainger-Herr.

Detta är idag en relativt vanlig approach i branschen – men för IWC har blandningen mellan senaste maskinteknik och hantverk varit övergripande mantra sedan starten år 1868, då uppfinnaren och entreprenören Florian Ariosto Jones startade den första fabriken som tog sin kraft av Rhenflodens forsande. Grainger-Herr är utbildad arkitekt, och har själv ritat grundkonceptet för den nya fabriken. Han sticker inte under stol med vad han inspireras av.

– Tidig modernism, till exempel Barcelona-paviljongen av Mies van der Rohe är fantastisk. Han förstod klassiska proportioner, men tolkade dem genom att titta framåt och använda lyxiga material. Det passar för oss – vi tittar framåt utan att glömma vårt 150-åriga arv.

Och nog ser den 139 meter långa byggnaden ut som en modern variant på paviljongen från 1929 års världsutställning med sina raka linjer, stora glaspartier, glest placerade pelare (cirka 14 meter emellan, vilket ger en extrem flexibilitet) och utskjutande tak. En fantastisk detalj är de kromade utanpåliggande pelarna som reflekterar den kringliggande gröna bergen.

Dessutom är du som sagt inbjuden – IWC räknar med att få upp till 10 000 gäster per år, och har byggt in en optimal visningsrunda där du kan se de flesta stegen i tillverkningsprocessen. Detta inkluderar för IWC unika inslag som Superluminova applicerat i upp till 33 lager genom tampotryckning på tredimensionella ytor på urtavla och ring.

Från vänster: Aquatimer IW329101: 82 000 kronor. Da Vinci IW356602: 65 000 kronor. Ingenieur IW357001: 51 000 kronor.

– Det är viktigt för oss att visa att vi har allt från design, till tillverkning och hopmontering här i Schaffhausen. När våra kunder kan se precisionen och våra hantverkare in action, när man ser hantverket och passionen som går in i varje steg av tillverkningen: en sådan upplevelse gör att du verkligen förstår varför våra klockor är unika, säger Grainger-Herr om besöken som måste förbokas.

En visning är också interaktiv – du kan se och känna på stål och titanstänger innan de bearbetas, du kan själv prova på olika arbetsmoment som att göra perlage-mönster eller skruva in skruvar som är så små att du måste ha mikroskop till din hjälp.

Av Christoph Grainger-Herrs något kryptiska uttalande kan vi i framtiden säkerligen räkna med nya, egna urverk från den nya fabriken som idag har 238 arbetsplatser med plats för drygt 400 i framtiden.

– Det är en stor investering i förmåga och kunskap, och här har vi förmågan att tillverka hela skalan av urverk som finns i våra klockor.

 

 

 

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2018-09-03 19:31